Den nördigaste boken du har läst - 30 days of books

Harry Potter

Jag vet inte riktigt vad som menas med "nördig", men jag vet något som jag kan skriva om, något jag alltid kommer tillbaka till. Harry Potter. Harry Potter i sig är kanske inte så nördig, men det är helt klart den bokserie som har gjort mig nördigast. Grap the popcorn everyone för jag är på väg att skriva ett lååångt inlägg om min kärlek till Harry Potter. Från början var Harry Potter bara en bra bok, den var fängslande och kändes realistisk, trots all magi. Men när jag hade läst klart alla böcker blev det snart mer. Det första jag gjorde var nog att prata, för det är vad jag brukar göra. Min bror och mina kusiner gillade alla tre Harry Potter och med dem pratade jag om allt. Med resten av min familj och mina kompisar, som var föga intresserad, pratade jag också. När jag gillar något så kan jag inte vara tyst om det, jag måste reflektera över det jag har läst eller sätt med någon och det är lite jag kan göra för att stoppa mitt babbel. 

De första böckerna i serien läste jag sommaren 2009 och jag vet faktiskt exakt varför jag började läsa De vises sten. Min bror och mina kusiner var övertygade om att jag skulle gilla Harry Potter och ville att jag skulle läsa den, men de tjatade så mycket att jag vägrade. Istället så tog jag upp En ö i havet för att läsa den en sjätte gång och sa "Jag är inte redo för Harry Potter än, jag läser den när jag blir äldre". Sen läste jag Sebastian Darke och hoppades på att min bror också skulle göra det. Smart som min bror är så sa han att han läste Sebastian Darke om jag läste Harry Potter. Nog var jag arg på honom då, men idag hade jag inte kunnat vara gladare. Enligt vår deal behövde jag bara läsa första boken, men jag läste ungefär fram till halva femman innan det blev för mycket och jag tröttnade. Nästa sommar tog jag dock upp läsande igen och det var då jag fastande på riktigt, så "proud potterhead since 2010" skulle jag kunna skriva i min panna. Men även om Harry Potter har funnits i mitt hjärta i ungefär fyra år nu, så önskar jag att det funnits där längre än fyra år. Att jag är potterhead stoltserar jag absolut med, dock är jag fortfarande så sjukt besviken på att jag inte hittade Harry Potter tidigare. Böckerna har stått i mamma och pappas bokhylla så länge jag kan minnas, men när jag försökte läsa dem första gången var jag alldeles för liten. Jag läste ungefär två sidor och insåg sedan att det var för mycket text för mig. Varför läste inte dina föräldrar Harry Potter för dig i så fall kanske ni undrar? Det undrar jag också! Antagligen läste vi massa andra böcker som passade en sjuåring mycket bättre, så jag gissar att det är okej ändå. Men även om jag hade andra bra böcker i min barndom så önskar jag att Harry Potter hade funnits med mig under uppväxten. Fast jag har lärt mig att det viktigaste är inte när man hittar till en fandom utan att man stannar med den till slutet. 

Så nu går jag vidare till det här med fandoms och att vara en så kallad Potterhead. När jag fick reda på att hemsidan kpwebben skulle stängas ner under hösten 2010 blev jag väldigt besviken, för jag hade funnit många vänner på sidan och spenderade mycket tid där. Många av mina vänner på Kpwebben gillade, precis som jag, Harry Potter och därför gjorde vi användare på Mugglarportalen för att fortsätta hålla kontakten. Jag tror att detta var första gången jag verkligen stötte på termen fandom och förstod vad det kan innebära att vara ett fan av något. På mugglarportalen fanns det fanfictions att läsa och folk som diskuterade saker från böckerna. Händelseförloppen därefter är inget jag kommer ihåg exakt, men det spelar också mindre roll. Det viktiga är hur Harry Potter förändrade mitt liv. För Harry Potter ändrade verkligen mitt liv, hur klyschigt det än låter. 

Genom Harry Potter har jag hittat både vänner och en hel livsstil. Vännerna har jag främst hittat genom Mugglarportalen, där det har anordnats träffar för att hänga med andra potterheads, något som har varit extremt kul. En del personer har jag bara pratat med på internet, men varje liten konversation är viktig och lyfter mig. Att göra bekantskap med något, oavsett på vilket djup det är, får mig att må jättebra. Andra kompisar har jag träffat flera gånger ute i verkligheten och jag hoppas att vi fortsätter umgås många år framöver!  
Det är Harry Potter som har dragit in mig i alla andra fandoms som jag är med i nu. Idag spenderar jag stora delar av min fritid framför datorn, jag är inne på tumblr, youtube eller kollar på serier. Harry Potter var det som fick mig att fastna på internet och jag är faktiskt glad över det. Internetberonde är absolut inte den hälsosammaste hobbyn, men jag bryr mig inte, för den gör mig lycklig. Det finns mycket negativt att säga om internet, men jag tycket det finns en större del som är positivt och det är viktigast. 

Harry Potter är min livsstil har jag sagt flera gånger nu och jag ska förklara hur. Harry Potter syns i så många val jag göra varje dag och det finns i hur jag tänker. 
- Att jag drömmer om att flytta till Storbritannien och har dekorerat mitt rum med union jack har sitt ursprung i min kärlek till Harry Potter (visserligen även One Direction, men främst Harry Potter). 
- I mitt faceboknamn står det "Longbottom Weasley" mellan mitt förnamn och efternamn. 
- Jag gillar att berätta för folk att jag är ett potterhead, så när jag kom till en ny skola i sjuan och vi skulle presentera oss själva så sa jag "hej, jag är Josefin och jag gillar Harry Potter". De andra sa bara sitt namn och att jag presenterade mig som Harry Potter-tjejen gjorde att jag kallades Harry Potter av några. I början var det också folk som sprang runt och låtsades kasta trollformler på mig, men jag brydde mig inte ett dugg. Tvärtom tyckte jag det var roligt att jag förknippades med något jag älskade. 
- När jag gör skoluppgifter och får välja ämne själv blir det nästan alltid Harry Potter eller Storbritannien. Nu senast skulle vi på hemkunskapen göra en presentation om maten i ett land vi valde själv och jag övertalade min grupp att ta England. I höstas så fick vi helt fria händer inför ett tal och jag höll ett debatterande tal om varför alla borde få Harry Potter när de går i fjärde klass.
Listan kan göras längre, men det känns inte intressant att lista hela min vardag här. Summan av kardemumman är i alla fall att Harry Potter vävs  in i mitt liv på alla sätt och därför vill jag kalla det för livsstil.

Jag kan inte säga att Harry Potter har räddat mig liv, för jag har haft det så otroligt bra hela livet. Men Harry Potter har gett mig något stort i livet, ett hem dit jag kan komma enbart genom att läsa en bok eller kolla på en film. Harry Potter har format mitt liv och jag kan inte säga hur mitt liv hade varit utan Harry Potter, men jag tror att det hade varit tomt. 

Varför gillar jag Harry Potter? Det finns en anledning till att jag har låtit en bokserie forma mitt liv. Anledningen stavas Joanne Rowling. Jo Rowling är personen som har skrivit dessa böcker och hon är så otrolig berättare att jag läser hennes böcker och inte fattar hur hon har gjort det. Världen som Jo har skapat känns så verklig, trots att det magisk värld. Karaktärerna i Harry Potter går lätt att relatera till, de känns som vanligt tonåring även om de går på Hogwarts. Jag tycker också att Jo är så duktigt på att balansera miljöbeskrivningar med dialoger och actionscener. Böckerna kan kännas långa första gången du läser dem, men när du sedan inser hur bra Harry Potter är kommer du att vara otroligt tacksam för att de innehåller så mycket. Det finns plats för flera sidestorys, men chanser att utforska fler karaktärer än huvudpersonen och nya miljöer i varje bok. För att förstå storheten helt ut kan jag bara rekommendera att du läser böckerna själv (och oroa dig inte för att du kommer bli ett freak som jag, det händer bara vissa). 

Som slut på detta inlägget lägger jag in en av mina favoritvideor med Harry Potter. Videor med Harry Potter får mig nästan alltid att gråta och särskilt den här, den har verkligen det perfekta gårt-receptet i sig. Det är massor med fina bilder, otroliga citat från den sista Harry Potterpremiären och en underbar låt av Oliver Boyd and the Rememberalls.