torsdag 19 juni 2014

Filmatiseringen av The Fault In Our Stars

2012 gav John Green ut sin tredje roman, the fault in our stars och den blev en stor succé. Sedan det förra året stod klart att boken skulle bli film och media började uppmärksamma tfios mer (framförallt i Sverige var den inte så känd innan), så är det få unga tjejer som inte har läst den. Alla ungdomar har hört talas om tfios eller Förr eller Senare exploderar jag, på svenska. Den 22 juni har filmen svensk biopremiär, men det har smugvisats några dagar denna veckan, så jag gick och såg den. Förra vintern läste jag boken första gången och tyckte väl att den var sådär, men jag har liksom inte kunnat släppa boken. Efter att ha sett trailern till filmen och blivit heeeelt kär läste jag boken igen och då jävlar älskade jag den. Under våren har det släppts många små klipp med scener ur filmen och jag har verkligen blivit taggad på att se den. När filmen träffade biograferna i USA den 6 juni hörde jag bara lovord och författaren till boken sa själv att han älskade filmen så blev min förväntningar höga. 

(VARNING! Resten av inlägget innehåller spoliers för den som ej ännu har läst boken) 

The fault in our stars levde upp till mina förväntningar och jag gick, likt 90% av publiken, från biosalongen gråtandes. Skådespelarna var jätteduktiga, jag trodde att Shailene Woodley skulle bli konstig som Hazel efter att ha sett henne som Tris i Divergent, men jag tänkte inte på det alls. Jag vet att det jag säger nu är ytligt, men man måste få vara lite ytlig ibland (fast insidan är så mycket viktigare än utsidan när det verkligen gäller). I alla fall så beskrivs Gus som en väldigt snygg person i boken och jag tycker att Ansel Elgort är den perfekt personen i rollen. När jag först såg bilden från filmpostern så tyckte jag verkligen att Ansel såg precis ut som jag hade tänkt mig Augustus. Sen tycker jag att det är så mycket roligare att kolla på filmer med snygga huvud/birollsinnehavanden, så att man kan dregla lite över hur bra de ser ut. 
Filmen saknade en del grejer som boken hade, men det kändes mest som små detaljer, men  det allra viktigaste som jag tyckte filmskaparna lyckades med var att fånga känslan. Det kändes nästan som att läsa boken igen och jag blev kär i Augustus ännu en gång för att sedan få mitt hjärta slått i tusen bitar på slutet. Jag såg filmen i tisdags och har fortfarande inte kommit över den, så fort jag tänker på den vill jag rulla ihop mig till en boll och gråta igen. Och även om det är smärtsamt tycker jag det är häftigt att en bok/film kan påverka så många så starkt. 

(Slut på spoliers) 

Om ni har möjligheten tycket jag att ni ska ta er till en biograf snarast möjligt och se denna hjärtkrossande film, två tips först bara: 
1. LÄS BOKEN FÖRST 
2. Ta med er någon/något ni kan krama om under/efter filmen! 


                                                  /Josefin 


2 kommentarer:

  1. Hej! Älskar eran blogg!
    Ni har blivit taggade att göra TMI-TAG, och frågorna hittar du här: http://crazybooklovers.bloggplatsen.se/2014/06/25/10762451-tmi-tag/
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Tack så jättemycket! Din blogg är också väldigt fin :)
    Vad kul med nomineringen, tack så mycket!
    Ha en go dag! Kram Matilda

    SvaraRadera