En recension, woho! Jag skriver väldigt lite recensioner för att vara någon som driver en bokblogg, men idag känner jag verkligen för det.
Titel: Britt-Mari lättar sitt hjärta
Författare: Astrid Lindgren
Antal sidor: 150
Publiceringsår: 1944 (70 år sedan i år)
Handling: Boken handlar om 15-åriga Britt-Mari Hagström och hennes liv i Småstad. Allt är skrivet som brev till en jämnårig flicka som bor i Stockholm. I breven berättar Britt-Mari om sin familj, kompisarna, kärleken och hennes tankar kring livet.
Jag tycker: Jag inser nu att jag inte har pratat om Astrid Lindgren här tidigare, men jag älskar henne! Britt-Mari lättar sitt hjärta är den första boken som Astrid gav ut och jag köpte den när jag var på Astrid Lindgrens värld förra sommaren. Det har tagit mig väldigt lång tid att läsa den, trots att det är en sån kort bok och av en författare jag älskar, men nu har jag äntligen gjort det. Och jag är så tacksam att jag gjorde det. När jag köpte boken förväntade jag mig ingenting, köpte den egentligen bara för att det var Astrids första verk, men den var jättejättebra.
Det var länge sedan jag läste en bok jag tyckte så mycket om. För det första älskar jag historia och att läsa/lyssna på hur folk hade det förr i tiden och denna boken är ju skriven på 1940-talet, när Sverige såg väldigt annorlunda ut.
För det andra skriver Britt-Mari (eller Astrid egentligen) både roligt och intressant. Som jag redan nämnt får man en stor inblick i hur livet var på 40-talet, men det är också en bok jag kan relatera till än idag. Britt-Mari skriver mycket om känslor och känslor är tidlösa.
Den tredje och främsta anledning till att jag älskar den här boken är att det står så bra saker! Jag är ingen person som stryker under meningar jag gillar eller viker ner hundöron överallt i böcker, men när jag läste Britt-Mari lättar sitt hjärta var jag tvungen att ta fram post-it lappar för att markera bra ställen i boken.
"...Mamma brukar säga att livet är som en deg. Varje människan får sin egen degbit, och den får hon forma hur hon vill. Det beror på en själv om det blir en jämn och fin och välgräddad kaka av den eller en sned och vind liten bulle som är vidbränd i kanten..." s. 32
"...Tycker du inte det är egendomligt att man vet sin födelsedag men inte sin dödsdag? Varje år måste man ju i alla fall passera just det datum som en gång kommer att stå på ens gravsten med ett litet kors framför. Jag tycker man borde känna något särskilt den dagen , någon sorts stillhet i sinnet, en känsla av något vemodigt och oåterkalleligt..." s. 95
Detta är två citat som jag funderade mycket över när jag läste. Jag håller nog med både Britt-Mari och hennes mamma. Att tänka sig livet som en degbit är en fin metafor. Och jag har aldrig tänkt på det innan, men visst borde man känna något på sin dödsdag?
Två utdrag som jag också vill visa:
Här pratar hon alltså vilka dåliga ideal veckotidningar visar. Att de påstår att en tjej bara behöver vara vacker, inte ha något utbildning, för att klara sig i livet. Har man bara snygga ben så kommer alla män vilja ha dig och vem bryr sig då om hur intelligent hon är? Britt-Mari säger emot detta och vill absolut utbilda sig och tycker visst att det är viktigt med en utbildning och att man kan vara en vettig människa utan perfekta ben.
Här sitter de en grupp och pratar om vad de gillar för karaktärsdrag hos en partner. När Stig säger att en kvinna ska vara okej med att han ligger med andra kvinnor för att vara en bra kvinna säger gruppen ifrån. Bertil, en kille i samma ålder som Stig, skäller ut Stig ordentligt. Det är viktigt att se att de reagerade på sådant äckligt struntprat redan för 70 år sedan.
Innan jag läste boken trodde jag verkligen att jag skulle bli arg på hur trångsynta de är och visst hade den fortfarande väldigt stereotypiska könsroller i t.ex. hemmet, men boken visar att folk länge har kämpat mot sexism. Jag visste att det har funnits feministrörelser i över 100 år sedan, vi fick ju till exempel rösträtt 1919 efter en hård och lång strid, men jag har nog aldrig tänkt på att det har funnits även i vardagen hela tiden. Att man faktiskt som kvinna var medveten om att man var sämre behandlad. Vet inte varför jag har tänkt så, men i annan litteratur från den tiden så är kvinnor behandlade som mannens bihang och det är okej. Jag blev glad över att bli upplyst om att det fanns ungdomar på 40-talet som också var skeptiska mot kvinnoförtryck.
Antagligen var Astrid Lindgren intresserad av kvinnofrågor om hon valde att ifråga sätta kvinnas roll i samhället i sina böcker. I Pippi Långstrump så går hon absolut emot idealen, för hur ofta kan man läsa om en vild flicka på 50-talet? Det var en tid man lärde flickor att le och sitta fint och pojkar att gapa och slåss. Tycker det är fint att veta att Sveriges största barnboksförfattare var medveten om samhällets problem och faktiskt delvis trotsade dem i sina böcker, även om det inte var något extremt radikalt som fick folk att rygga tillbaka och ta avstånd från henne för att de var så chockade.
Jag rekommenderar boken till: Alla som växte upp med Astrids böcker borde läsa hennes första bok! Och om du är i åldern 12-15 och brukar läsa "vardagsböcker" som utspelar sig i nutid rekommenderar jag att läsa Britt-Mari lättar sitt hjärta för att få en vardag ur en annan tid. Ungdomar som letar efter kortare böcker borde också kolla på om denna verkar intressant, den har bara 150 sidor och stor text.
Betyg: 4,5/5. Den var jättebra, men jag kan inte ge alla bra böcker toppenbetyg.
OBS! Det jag skriver om Astrid Lindgren är inget jag VET baserat på fakta, utan bara vad jag kan gissa efter att ha läst hennes böcker.
/Josefin
