En bok som du brukade hata, men nu älskar - 30 days of books

Så länge vi båda andas - Stephanie Meyer
Efter vad Matilda skrev igår låter jag väl helt dum som säger detta, men jag ska försöka förklara. Jag håller absolut med Matilda, sexismen i Twilight är inget jag ser positivt på. Men faktum är att sexism och obehagliga våldtäktsmän är alltför vanliga för, så om jag vägrade att se på/läsa något med sexism i så skulle jag snart inte ha något kvar att läsa/se på. Absolut måste vi prata om det och jobba för att det i framtiden ska skrivas böcker, filmer och series med bättre kvinnosyn, men så länge världen ser ut som den gör, så känner jag att jag ibland måste bortse från sexismen och fokusera på det positiva som finns där. Jag försvarar inte sexismen i Twilight på något sätt, men jag kan gilla böckerna ändå. Jag kan även dra parallellen till tv-serien "supernatural" som jag kollar på just nu. Kvinnosynen där är helt förskräcklig och självklart är jag besviken på att en så bra serie inte kan ha en vettig kvinnosyn, jag hoppas även på att Supernatural blir bättre på detta i framtiden. Dock är serien fortfarande roande för att jag tycker om huvudkaraktären och intresserar mig en del i allt övernaturligt de träffar på, det är sådana saker som får mig att sitta en hel dag och sträckkolla på Supernatural.

Sista Twilightboken är bra och jag tror det är först nyligen jag insåg att jag får tycka det. Från början läste jag böckerna för att ha ett vettigt underlag när jag sa att jag inte tyckte om dem, idiotisk anledning. Det var jättedumt av mig att börja läsa en bok med inställningen att det skulle vara skit. Och då gillade jag dem heller inte, i alla fall inte de första två. Men trots att jag sa att jag inte gillade böckerna så fortsatte jag läsa och bara det borde ju säga något om att jag kanske inte hatade de där böckerna så mycket trots allt. Dock var jag fast bestämd över att Twilight inte var bra och lyssnade inte alls på den lilla delen av mig som faktiskt tyckte det var kul att läsa dem. Att jag idag kan säga att jag gillar Så länge vi båda andas, trots att hela Twilight-serien är fyllde med en dålig kvinnosyn och att jag inte gillade den förut, är för att jag fortfarande kommer på mig själv att tänka på den. Jag inser att jag nog alltid har gillat den, jag älskar den inte på långa vägar, men gillar den definitivt. Ofta skojar jag om Twilight och hur dålig den är, för att det är åsikten jag förväntas ha idag, men varför skulle jag ens bry mig om att prata om den ifall den inte betydde något? "betydde något" är kanske lite stark uttryckt, det är inte så att boken har förändrat mitt liv eller något sånt.

Det som gör att jag gillar Så länge vi båda andas är att den roar mig. <--  Där kom meningen jag har försökt säga hela tiden.
Det spelar inte roll att Twilight egentligen är en dålig bokserie som många tycket illa om, för om det gör mig glad att läsa böckerna så är det okej. Stephanie Meyer skriver på ett sätt som gör att man lätt kommer in i det man läser, det har jag redan sagt i tidigare inlägg om Twilight, men whatever. Jag tycker att Stephanie skriver bra bladvändare, jag kommer inte ihåg exakt vad hon använder för språk och om jag gillar det, men hon skriver så att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Hon skriver också roligt. Inte i de första två böckerna, de känns torra, men när jag läste Så länge vi båda andas skrattade jag flera gånger. Några skämt, som jag visserligen idag tycker är jättelarviga, gick jag tillbaka till flera gånger efter att boken var utläst och skrattade igen.
Sen är det allt det här hatet som gör den extra roande, det är kul att ha en töntig bok att skratta åt. "Ett gott skratt förlänger livet" säger man och när en bok har gett en så många skratt är det svårt att hata den på riktigt.  

Jag vet att det är inlägget går åt flera håll och att jag säkert säger emot mig själv på flera ställen. Men det här är bara lite av mina tankar kring en bokserie som har fått väldigt mycket kritik. En bok som jag på senare tid har insett kanske inte vara så hemsk som jag först trodde, på grund av nöjet den ger mig.

30 days of books - Dag 22

22. En bok som du brukade älska, men inte gillar längre. 

Om jag får gissa tror jag att många har svarat liknande på denna fråga, och jag tror att många svarat Twilight/Om jag kunde drömma. Och det tänker jag också svara.
Jag fick Om jag kunde drömma i födelsedagspresent när jag fyllde 11/12 år, och jag älskade den. Jag läste hela serien och tyckte om dem väldigt mycket. Stephenie Meyer är en duktig författare, men nu när jag är äldre är jag inte lika förtjust i böckerna. Den gav ju mig och många andra unga tjejer och killar en skev bild av hur kvinnor ska vara svaga och männen ska ständigt komma och rädda en. Att man ska acceptera att alla kvinnor ska vara som Bella, då man städar, tvättar, lagar mat och är allmänt till lags, medan Bellas pappa lagar hemsk mat, putsar sitt gevär och dricker en öl i soffan. Det ses inte som farligt eller läskigt att Edward klättrar in i Bellas rum och kollar på henne när hon sover. Edward bestämmer vem Bella ska umgås med, och när Edward lämnar henne i New Moon kan hon inte klara sig själv utan hon måste såklart ha en man vid sin sida – Jacob. Varken Bella, Esme eller Bellas mamma jobbar utanför hemmet, det visar att kvinnorna ”borde vara hemma och det är där de hör hemma”. Det är inte fel att vara hemmafru, men det blir fel när det framställs som det enda alternativet!

Dessutom finns det bara heterosexuella personer i boken, som mestadels är vita och rika.  
Och, när Bella nästan blir våldtagen i första boken, ses det dels som hennes fel eftersom hon var ensam, det var mörkt och hon var i ”fel sida av staden”, och för femtioelfte gången: Varför lär vi tjejer att bära rätt sorts kläder eller aldrig vara ensam när det är mörkt ute, istället för att lära killar att det är fel med våldtäkt?!
Jag blir arg att allt detta förekommer i Twilight serien (och i många andra böcker), eftersom om man läser det och inte ifrågasätter den så växer man upp med sådana här tankar och tror att det är så samhället ska se ut! Jag vill inte att unga flickor och pojkar ska växa upp med sånt, och jag tänker kämpa för att ändra på vårt skeva samhälle! Som ett avslut på detta inlägg vill jag att du ska se det här:

och 

Tack för mig! Kommentera gärna vad ni tycker om frågan! 
Kramar från en stolt feminist som heter Matilda. 

Tre hemska filmer baserade på böcker - 30 days of books

Jag vet att min familj skulle se tv-serie en ö i havet när jag var liten, kanske fem år, men jag började gråta redan i första scenen och kunde inte försätta kolla. För mig var det hjärtskärande att de två systrarna inte fick bo tillsammans och ville inte sluta gråta. Sedan gick åren och jag läste boken många många gånger, jag visste alltid att tv-serien fanns men det blev aldrig så att jag såg den. För kanske tre år sedan (kan ha varit fem år sedan också, min tidsuppfattning är lite borta haha) fick jag jag hela tv-serien på dvd och såg den såklart. Och det finns nog bara ett ord som kan beskriva serien: besvikelse.
En ö i havet kommer alltid var en av mina favoritböcker och jag ville verkligen att serien skulle vara bra, men den var bara konstig. En karaktär som jag tycker var jätteviktigt var spårlöst försvunnen, en annan karaktär framställdes motsatt beskrivningen i boken och en av systrarna (huvudpersonerna) bytte skådespelare halvvägs in.

Nästa filmatisering jag tänkte "hata" lite på är Twilight-serien (jag har sett nästa hela 1:a, delar av andra och typ halva tredje), och framför allt New Moon, för det är den jag kommer ihåg mest som superdålig. När New Moon gick på tv var det nog första gånger jag stängde av tv:n för att filmen var så dålig att jag inte ville fortsätta kolla. Jag har läst alla böckerna i serie och tyckte inte alls om de två första, men hur mesig jag än tyckte storyn var så måste jag ge Stephanie Meyer cred för att vara en duktig författare. När jag läste böckerna var jag verkligen inne i dem, de var beroendeframkallade. Filmerna hade inget av det som var bra i böckerna, kvar var bara en larvig kärlekshistoria. Skådespeleriet i New Moon är den främsta anledningen till att jag inte gillar filmen. Kanske göra Kristen Stewart jättebra ifrån sig i sina andra filmer, men i Twilight-filmerna tycker jag att hon är så himla stel och tråkig. Rober Pattinson vet jag att han är duktig i t.ex. Harry Potter men även han känns stel här. Jag är absolut ingen expert på filmer och hur man gör dem, men jag upplevde också att New Moon var konstigt klipp och visade väldigt förvirrande vinklar i en del scener. På vissa ställe hade jag svårt att hänga med i handlingen, trots att jag har läst boken och vet vad som händer, och då tänker jag att det måste vara ännu svårare för någon som inte vet vad som händer att hänga med.

Det står att jag ska skriva om tre filmer baserade på böcker, men tyvärr kommer jag inte på en tredje. Jag är inte så kräsen när det kommer till film, och när jag kollar på film blir det främst Disney. Om du vet någon annan bra bok som har blivit en dålig film, eller som var dålig från början får du gärna lämna en kommentar om det :)