Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett recensioner. Visa alla inlägg

måndag 16 februari 2015

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Titel: Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Utgivningsår: Första utgåvan 1949, min utgåva 2013.
Antal sidor: 573.



Handling: Det är i mitten av 1800-talet och i en socken i Småland börjar bönderna fundera på att utforska ett land på andra sidan oceanen. I boken följer vi främst Karl-Oskar och Kristina, men även andra i deras socken. Vi ser hur de lever som bönder och sedan hur de bestämmer sig för att flytta till Nordamerika.


Jag tycker: Det finns inget i den här boken som jag inte gillade. Jag tycker om att läsa historier som utspelar sig förr i tiden och den här boken beskriver så väl livet i 1800-talets Sverige. Den är ganska lång, men jag har läst den under sportlovet, där jag har haft mycket tid, så det störde inte mig. Språket är väldigt målande, ibland kan det bli lite långrandigt, men för det mesta tillför beskrivningarna något till berättelsen.


En sak som jag verkligen älskar är att replikerna är skrivna med dialekt, ofta stör jag mig jättemycket på det, men i Utvandrarna kunde jag höra dialekten i huvudet (som Emil i Lönneberga tänker jag mig) och tyckte det var gulligt. Det gjorde att det kändes mer genuint och verklighetstroget.


Karaktärerna är intressant tycker jag, det finns personer av alla dess slag i denna bok, men Kristina och Karl-Oskar är definitivt mina favoriter. Sättet de pratar med varandra är underbart och de är så snälla mot varandra. När Kristina är sjuk som tar Karl-Oskar hand om barnen och lagar mat, trots att det är “kvinnogöra” och de stöttar hela tiden varandra för att ta sig igenom livet, som på många sätt är väldigt tufft för dem.
Det finns tre böcker till i serien om Utvandrarna och jag längtar efter att läsa dem. Jag har läst en del klassiker och det här är den första som jag har tänkt “wow, jag förstår verkligen varför det här blev en klassiker”. Andra klassiker har jag tyckt har varit okej, men den här var verkligen B R A. 


Rekommenderas till: Alla! Eller i alla fall alla som är över 13  år och har viss läsvana. Den är stundtals ganska hemsk och därför tycker jag att man ska vara lite äldre och eftersom den är såpass tjock och använder sig av ett gammalt språk är det lämpligt att man är van vid och trivs med att läsa.


Betyg: 5/5








/Josefin





måndag 19 januari 2015

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Hej finisar! Matilda här. Hoppas allt är bra med er, just nu är jag på toppenhumör då jag lyssnar på The 1975 :)
Igår läste jag ut denna boken:
OBS: Lägg märke till detta vackra omslag. Tack. 


















Titel: Jag ger dig solen (I'll give you the sun)
Författare: Jandy Nelson
Antal sidor: 380 s
Utgivningsår: 2014

Såhär står det på baksidan: Noah och Jude är tvillingar, bästa vänner, och olika som natt och dag. Han vill hellre måla av världen i sitt skissblock än att leva i den, medan hon kastar sig ut i de högsta vågorna tillsammans med surfkillarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men så inträffar det otänkbara - en tragedi som slår tvillingarnas liv i spillror. Och allt förändras.
Tre år senare pratar tvillingarna inte längre med varandra. Noah har slutat att måla och Jude har blivit en ensamvarg. Hon försöker ställa allt som gått fel till rätta, vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en kille med världens snedaste leende. Och tvillingarnas liv vänds upp och ner, igen.

DET HÄR EN AV DE BÄSTA BÖCKERNA JAG LÄST. Så, nu fick jag det sagt. Den är unik, färgsprakande, spännande, underhållande, griper tag i en, har vackra metaforer, sorglig och tar upp stora frågor i livet.
Jag har läst Jandy Nelsons tidigare bok Himlen börjar här och den tyckte jag väldigt mycket om, så när jag såg att hon kommit ut med en ny bok lånade jag den genast (och dessutom handlade den om tvillingar, vilket jag själv är).
Perspektivet skiftar mellan 13:åriga Jude och Noah, och när de är 16 år. Jag tycker att det lätt kan bli lite "hastigt" när man läser från många olika perspektiv men här lyckas det jättebra då man är i ett perspektiv rätt länge som gör att man får lära känna karaktären bra. Dessutom skapar det spänning då man får lite förvarningar vad som kommer att hända/har hänt i berättelsen. Ett effektivt sätt att skapa en gripande berättelse som man inte vill sluta läsa. Jag har verkligen vart klistrad till den här boken de närmsta dagarna. Dessutom är det fräckt att se hur de två påverkas av "händelsen som jag ej vill spoila", och hur deras roller skiftar kraftigt. Det har Jandy Nelson lyckats superb med att skriva!
Jag blir även så imponerad av de båda tvillingarnas konstnärs-talang, och önskar att jag själv kunde göra sådant vackert.

Denna bok passar dig som gillar ungdomsböcker som har det där lilla extra! Jag ger den en solklar 5/5.

Stora kramar från er Matilda

lördag 13 december 2014

To all the boys I've loved before av Jenny Han

Hej finisar! Förlåt att det inte vart så mycket uppdatering på sistone, både Josefin och jag har haft väldigt mycket i skolan, men nu börjar det lunga ner sig smått i alla fall. 
För ett tag sedan läste jag To all the boys I've loved before, och här får ni min recension på den:




















Titel: To all the boys I've loved before
Författare: Jenny Han
Antal sidor: 288 
Utgivningsår: 2014
Språk: Engelska

Ändå sedan första gången 17:åriga Lara-Jean blev kär, har hon skrivit kärleksbrev till varenda en av pojkarna hon tyckte om. Där skrev hon allt hon tyckte om, om honom, och även ting som hon störde sig på hos honom, tankarna kom rätt från hjärtat till pennan. Men, hon skickade aldrig någon av breven. Tills en dag, då någon har skickat ut alla breven, och hennes liv blir en röra fylld av pinsamma möten i skolkorridoren, missförstånd och rykten. Men i slutändan kanske dessa brev för något gott med sig?
                                                                 ⊱⦁⊰  
Jag tycker mycket om Jenny Hans tidigare böcker, serien "Sommaren jag blev vacker", och var därför förväntansfull på denna. Jag tyckte att den var en underhållande och mysig bok, men den hade inte den där speciella gnistan som lämnade mig "speechless". Dock tyckte jag om att fokusen inte bara låg på Lara-Jeans förälskelser, utan även på hennes relation med hennes storasyster Margot. Margot har alltid vart den duktiga systern, och när hon flyttar ut för att börja på college, känner Lara-Jean ett stort ansvar att fylla den rollen och hon känner sig inte tillräcklig. Deras relation ändras när Margot flyttar ut, både till det bättre och det sämre, men det var intressant att läsa om, dels eftersom jag har en egen syster. 
Något annat som är bra att det inte är ytterligare en vit person som huvudperson, utan att Lara-Jean har koreanskt ursprung, vilket gjorde att man som läsare fick delvis uppleva hur limiterad man blir på Halloween (Cho Chang är enda alternativet, ungefär), men även olika koreanska traditioner som familjen försöker hålla kvar i efter mammans död (som var från Sydkorea). Vi behöver fler mångkulturella böcker, nu får det vara slut på vithetsnormen (och hetereo-normen) i alla böcker, tycker jag. 
Det var även en rätt hög igenkänningsfaktor i den, då hon inte har världens högsta självsäkerhet direkt, vilket jag tror alla tonåringar kämpar med varje dag, och därför är det bra att författarna inte bara förbiser den aspekten. 

Jag rekommenderar boken till dig som vill ha en enkel, mysig och romantisk bok att läsa. 
Av mig får boken 3/5 i betyg, för en trevlig bok men som inte var särskilt unik. 

torsdag 13 november 2014

The people of forever are not afraid

Hej finaste läsare! Hoppas ni alla har det härligt där ute i kylan och regnet :) Som tur är kan ju böcker ge en lite extra värme! För några dagar läste jag ut boken The people of forever are not afraid, och här har ni min recension på den:


















Titel: The people of forever are not afraid
Författare: Shani Boianjiu (detta är hennes debut)
Antal sidor: 312
Publiceringsår: 2013
Språk: Engelska (finns även på svenska som "Det eviga folket är inte rädda")

Boken utspelar sig i nutida Israel och vi följer de tre 18:åringarna Yael, Avigash och Lea som nyss rekryterats till armén. De tre tjejerna är barndomskompisar, och vi läser om deras barndom och vänskap, som ofta kopplas tillbaka till när de sedan växt upp längre fram i boken. De hanterar de psykiska och fysiska ansträningarna som armén för med sig på olika sätt, genom närhet och sex eller distans och våld eller att drömma sig bort. De möter död och tårar, men även kärlek och ibland ett gott skratt. Och kanske hittar de tre barndomskompisarna tillslut varandra igen, trots allt de gått igenom.

Jag hittade denna boken på Stadsbiblioteket och tyckte att den verkade intressant, och eftersom frågan är så aktuell. Jag ville få en större förståelse för konflikterna i Israel/Palestina, och hur det faktiskt är att leva mitt i den. Shani Bouianjiu skriver otroligt fint och väver in minnen och drömmar snyggt i själva handlingen. Det är en väldigt bra debutbok, och jag ser fram emot fler böcker från henne. Dessutom är det skönt att läsa från ett annorlunda perspektiv än den amerikanska, vita, kvinnan/mannen, och vidga sina vyer. Något som dock var lite negativt med boken var att det tog ett tag innan jag "lärde" känna de olika tjejerna och eftersom det inte stod vems perspektiv man läste ifrån (utan man behövde förstå det själv), vilket skapade smått förvirring i början för mig. Men senare lärde jag mig olika kännetecken till de olika karaktärerna, som minst sagt är karismatiska, och då blev det lättare!
Boken har fått många olika priser, och utsågs bl.a. av Sydsvenskan till en av 2013 bästa böcker, vilket jag tycker är väldigt roligt, och det förtjänar den!

Boken passsar dig som är kring 14 år och uppåt, eftersom konflikterna är brutala och vissa delar var svåra att förstå. Den passar även dig som gillar en vanlig bok ur ungdomars perspektiv eftersom det är den delvis handlar om. Jag vill alltid förespråka icke-våld, och tycker inte om särskilt våldsamma böcker, men den här "fungerade" ändå för mig.
Jag ger boken 4/5!
Stora kramar från er Matilda

söndag 9 november 2014

Britt-Mari lättar sitt hjärta av Astrid Lindgren

En recension, woho! Jag skriver väldigt lite recensioner för att vara någon som driver en bokblogg, men idag känner jag verkligen för det.

Titel: Britt-Mari lättar sitt hjärta
Författare: Astrid Lindgren
Antal sidor: 150
Publiceringsår: 1944 (70 år sedan i år)
Handling: Boken handlar om 15-åriga Britt-Mari Hagström och hennes liv i Småstad. Allt är skrivet som brev till en jämnårig flicka som bor i Stockholm. I breven berättar Britt-Mari om sin familj, kompisarna, kärleken och hennes tankar kring livet.

Jag tycker: Jag inser nu att jag inte har pratat om Astrid Lindgren här tidigare, men jag älskar henne! Britt-Mari lättar sitt hjärta är den första boken som Astrid gav ut och jag köpte den när jag var på Astrid Lindgrens värld förra sommaren. Det har tagit mig väldigt lång tid att läsa den, trots att det är en sån kort bok och av en författare jag älskar, men nu har jag äntligen gjort det. Och jag är så tacksam att jag gjorde det. När jag köpte boken förväntade jag mig ingenting, köpte den egentligen bara för att det var Astrids första verk, men den var jättejättebra.

 Det var länge sedan jag läste en bok jag tyckte så mycket om. För det första älskar jag historia och att läsa/lyssna på hur folk hade det förr i tiden och denna boken är ju skriven på 1940-talet, när Sverige såg väldigt annorlunda ut.

För det andra skriver Britt-Mari (eller Astrid egentligen) både roligt och intressant. Som jag redan nämnt får man en stor inblick i hur livet var på 40-talet, men det är också en bok jag kan relatera till än idag. Britt-Mari skriver mycket om känslor och känslor är tidlösa.

Den tredje och främsta anledning till att jag älskar den här boken är att det står så bra saker! Jag är ingen person som stryker under meningar jag gillar eller viker ner hundöron överallt i böcker, men när jag läste Britt-Mari lättar sitt hjärta var jag tvungen att ta fram post-it lappar för att markera bra ställen i boken.

"...Mamma brukar säga att livet är som en deg. Varje människan får sin egen degbit, och den får hon forma hur hon vill. Det beror på en själv om det blir en jämn och fin och välgräddad kaka av den eller en sned och vind liten bulle som är vidbränd i kanten..." s. 32

"...Tycker du inte det är egendomligt att man vet sin födelsedag men inte sin dödsdag? Varje år måste man ju i alla fall passera just det datum som en gång kommer att stå på ens gravsten med ett litet kors framför. Jag tycker man borde känna något särskilt den dagen , någon sorts stillhet i sinnet, en känsla av något vemodigt och oåterkalleligt..." s. 95

Detta är två citat som jag funderade mycket över när jag läste. Jag håller nog med både Britt-Mari och hennes mamma. Att tänka sig livet som en degbit är en fin metafor. Och jag har aldrig tänkt på det innan, men visst borde man känna något på sin dödsdag?

Två utdrag som jag också vill visa:





Här pratar hon alltså vilka dåliga ideal veckotidningar visar. Att de påstår att en tjej bara behöver vara vacker, inte ha något utbildning, för att klara sig i livet. Har man bara snygga ben så kommer alla män vilja ha dig och vem bryr sig då om hur intelligent hon är? Britt-Mari säger emot detta och vill absolut utbilda sig och tycker visst att det är viktigt med en utbildning och att man kan vara en vettig människa utan perfekta ben. 



Här sitter de en grupp och pratar om vad de gillar för karaktärsdrag hos en partner. När Stig säger att en kvinna ska vara okej med att han ligger med andra kvinnor för att vara en bra kvinna säger gruppen ifrån. Bertil, en kille i samma ålder som Stig, skäller ut Stig ordentligt. Det är viktigt att se att de reagerade på sådant äckligt struntprat redan för 70 år sedan.




Innan jag läste boken trodde jag verkligen att jag skulle bli arg på hur trångsynta de är och visst hade den fortfarande väldigt stereotypiska könsroller i t.ex. hemmet, men boken visar att folk länge har kämpat mot sexism. Jag visste att det har funnits feministrörelser i över 100 år sedan, vi fick ju till exempel rösträtt 1919 efter en hård och lång strid, men jag har nog aldrig tänkt på att det har funnits även i vardagen hela tiden. Att man faktiskt som kvinna var medveten om att man var sämre behandlad. Vet inte varför jag har tänkt så, men i annan litteratur från den tiden så är kvinnor behandlade som mannens bihang och det är okej. Jag blev glad över att bli upplyst om att det fanns ungdomar på 40-talet som också var skeptiska mot kvinnoförtryck.

Antagligen var Astrid Lindgren intresserad av kvinnofrågor om hon valde att ifråga sätta kvinnas roll i samhället i sina böcker. I Pippi Långstrump så går hon absolut emot idealen, för hur ofta kan man läsa om en vild flicka på 50-talet? Det var en tid man lärde flickor att le och sitta fint och pojkar att gapa och slåss. Tycker det är fint att veta att Sveriges största barnboksförfattare var medveten om samhällets problem och faktiskt delvis trotsade dem i sina böcker, även om det inte var något extremt radikalt som fick folk att rygga tillbaka och ta avstånd från henne för att de var så chockade.

Jag rekommenderar boken till: Alla som växte upp med Astrids böcker borde läsa hennes första bok! Och om du är i åldern 12-15 och brukar läsa "vardagsböcker" som utspelar sig i nutid rekommenderar jag att läsa Britt-Mari lättar sitt hjärta för att få en vardag ur en annan tid. Ungdomar som letar efter kortare böcker borde också kolla på om denna verkar intressant, den har bara 150 sidor och stor text.

Betyg: 4,5/5. Den var jättebra, men jag kan inte ge alla bra böcker toppenbetyg.  

OBS! Det jag skriver om Astrid Lindgren är inget jag VET baserat på fakta, utan bara vad jag kan gissa efter att ha läst hennes böcker.

/Josefin

lördag 6 september 2014

The Maze Runner av James Dashner

Hej världens bästa läsare! Nu är det äntligen helg, och jag har klarat ännu en vecka i gymnasiet (woop woop). Här får ni en recension på The Maze Runner som jag läste i somras:


















The Maze Runner av James Dashner
Antal sidor: 374
Utgivningsår: 2009
Språk: Engelska

När Thomas vaknar upp i hissen är det enda han kan komma ihåg är sitt förnamn. Inte hans föräldrar. Inte hur han kom dit. Inte ens hans efternamn. Men han är inte ensam.
När hissdörrarna öppnas välkomnas han av andra tonårskillar som bor i "The Glade", ett litet ställe omringat av en stor labyrint. Varje morgon öppnas de stora stendörrarna till labyrinten och "the Runners" springer hela dagen runt för att hitta en väg ut. Varje månad dyker en ny kille upp från hissen, men något ändras efter att Thomas kom dit. För första gången kommer en tjej, och hon och Thomas är sammanbundna på något vis. Tillsammans kanske de har en lösning, men det gäller bara att hitta modet och kämpa mot sina egna minnesförluster. Men en sak är säker, allting har förändrats…

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om The Maze Runner, den hade sina väldigt spännande delar och intressanta stunder, men jag hade hela tiden känslan av att det inte kändes verkligt/äkta. Jag vet ju att storyn är påhittad och allt det där, men något jag älskar med böcker är att de just adopterar in en i dess värld och då är det som boken blir verklig. Men i den här boken kom jag inte riktigt in, för det var som om Thomas känslor inte var på riktigt och "kopplade" inte med mina, så att jag kände vad han kände.
Men, jag fortsatte att läsa för jag behövde veta hur allt skulle lösa sig och varför de alla skickats dit. (Nu ska jag inte spola något här) men den stunden kom aldrig riktigt, och jag förstod inte slutet till 100.
Men det finns fortsättningar, The Scorch Trials och The Death Cure. Jag får se om jag läser dem!
Boken var alltså inte min "cup of tea", enligt mig saknade den något. Men alla tycker olika!

Boken passar till dig som gillar science-ficton, action och mysterium. Här har ni trailer till filmen som ska komma, om ni vill se:



Ha en gosig helg! Idag ska jag springa ett lopp där pengarna går till kvinnor och flickor i en by i Kenya. Flickorna får bl.a. mensskydd för de missar ofta en stor del av deras skolgång när de har mens, och kvinnorna får utbildningsmaterial. Det ska bli väldigt kul att springa! 

Många kramar från er Matilda. Berätta gärna vilka böcker ni läser för tillfället, och gärna hur era skolor är! Är nyfiken på våra fina läsare :) 



torsdag 21 augusti 2014

Legend av Marie Lu

Hej bästa läsare! Här har ni en recension från (ytterligare) en av böckerna jag läste i sommar:



















Legend av Marie Lu
Antal sidor: 291
Utgivningsår: 2013
Språk: Svenska

I landet Republiken som motsvarar USA:s västkust (i framtiden), bor June och Day. June är Republikens underbarn och trots att hon bara är 15 år blir hon anställd hos militären. Day är också 15 år, men är istället landets mest eftersökta brottsling, och har växt upp i slummen. När Day anklagas för mordet på Junes bror, tar June upp jakten på brottslingen som är "omöjlig att fånga". De har all världens anledningar att hata varandra, men tillsammans upptäcker de att det största hotet kanske inte alls är varandra utan Republiken, och de upptäcker hur långt Republiken är villiga att gå för att dölja sina mörka hemligheter.

Den här boken läste jag ut på mindre än en dag och jag ville bara fortsätta läsa för att se hur Day/June klarade sig ur olika knippor och upptäckte hemligheter.
Marie Lu är en duktig författare, och jag fascineras över alla ledtrådar som placerades ut som sedan knyts ihop i slutet, som får mig att känna mig lite dum att jag inte tänkte på det själv. Både Day och June är otroligt smarta, och jag önskar att jag var lika observativ som dem. Men jag störde mig lite på att karaktärerna var lite för perfekta. De hade knappt några brister, vilket känns rätt osannolik. Men när man skriver är det lätt att man skapar en karaktär där man plockar massa bra egenskaper och sätter ihop dem, och vips har man en härlig karaktär som man tycker om. Jag har lite det problemet när jag skriver, men jag försöker forma karaktären så att det blir sannolikt ändå. Men det får man öva på, och Marie Lu får göra precis som hon vill!
Speciellt June ändrades, för i början var hon lite snobbig och såg med förakt ner på de fattigare människorna i slummen, men så fick hon själv uppleva detta och det ändrade hennes synsätt, vilket jag tror behövs för många i vår värld idag.
I alla fall, det var en cool bok som passade mig; fylld av action, romantik, dystopi, kamp mot orättvisa och modiga hjältar/hjältinnor.
Det finns en fortsättning som heter Prodigy, som har kommit ut på svenska (jag är taggad).
Och Legend ska bli film, av samma skapare från Twilight.

Många kramar från er Matilda


söndag 17 augusti 2014

An abundance of Katherines av John Green

Hej fina läsare! Min fina kompis Maja (har en jättefin blogg) från Blekinge har vart här och besökt mig, så jag har inte kunnat blogga, men nu så! Här får ni en recension:



















An abundance of Katherines av John Green
Antal sidor: 213
Utgivningsår: 2006
Språk: Engelska

Colin har varit ihop med 19 Katherines. Han blev dumpad av alla, men han är otroligt smart, och ska försöka hitta en formel på hela situationen. Colins underbara vän Hassan bestämmer sig för att Colin är alltför tråkig och ledsen när Katherine den 19 dumpat honom, så de åker på en roadtrip. De hamnar i den lilla staden Gutshot, där de träffar tanter i stråhattar, killar i tajta jeans, fluffiga hundar, arga grisar och tampongsnören.

Jag älskar Colins kompis Hassan, han är så himla rolig, och jag skrattade massvis. Dessutom är det positivt att han är muslim också, för vi behöver verkligen mer mångfald i böcker. (Har ni tänkt på hur sällan det är en icke-kristen, icke-vit och icke-heterosexuell i huvudrollen på en bok?)
Jag tyckte att boken var rolig, smart och härlig. I boken blandas roliga skämt, men också allvarliga tankar och åsikter om att göra skillnad, att bli ihåg-kommen och om kärlek.
Vissa kärlekshistorier kan jag tycka är rätt så förutsebara, men den här var full av små överraskningar och upptäckter som jag tyckte om, och som höll boken vid liv.
John Green är en otroligt duktig författare enligt mig, och än så länge har jag läst tre av hans böcker. Jag ser fram emot att läsa Paper Towns och Will Grayson, Will Grayson (som han skrivit med David Levithan).

Den här boken är till för dig som vill läsa en romantisk, smart och finurlig bok. Av mig får den 4/5!

På torsdag börjar både Josefin och jag våra gymnasium, men vi ska försöka uppdatera även om skolan är med i bilden igen!
Hoppas ni alla har/har haft ett superhärligt sommarlov :)
Psst: Tänk bara på att istället för att fråga vad man gjort i sommar,  fråga vad man ser fram emot i höst, för alla har inte samma möjligheter och det kan vara jobbigt att berätta när alla andra har vart i exotiska länder. Så att alla kan känna sig välkomnade till skolan!
Många kramar från er Matilda

måndag 11 augusti 2014

The Bone Season av Samantha Shannon

Recension-dags:


















The Bone Season av Samantha Shannon
Antal sidor: 452
Utgivningsår: 2013
Språk: Engelska (den finns även på svenska då den heter Drömgångare)

The Bone Season är en dystopi och fantasy-bok. Året är 2059, och Paige jobbar som "drömgångare" i Londons kriminella delar. Paige kan bryta sig in i andras "drömlandskap" och få ut information och hemligheter. Men enligt hennes pappa och Scion (regeringen) jobbar hon på en syre-bar. 
Men så förändras allt då hon blir tillfångatagen och förd till Sheo 1, en koloni där personer med talanger, som hon används som slavar åt folket "Rephaim". Hon rycks ifrån sina vänner i London, sin pappa och sin frihet. Hon vill hem, men vilka kan hon lita på i detta nya, hemska ställe och vilka har modet att våga stå upp mot orättvisorna? 

I början hade jag svårt att komma in i boken, för det var många ord jag inte förstod och det var lite klurigt med alla karaktärer och hur samhället såg ut. Men, efter några fler sidor kom jag lättare in i den och jag fastnade. Boken är fylld av spännande scener (jag kunde inte läsa snabbt nog), men som den lilla romantiker jag är längtade jag efter mera kärlek i boken. 
Samantha Shannon har verkligen lyckats skapa en otrolig värld, och jag önskar att hon kunde låna en bit av hennes otroliga fantasi till mig. Tänk alla ord, platser, folk och ting hon kommit på och vävt en värld utav. Jag önskar att jag kan vara så duktig en dag!
Via minnen och tillbakablickar får man lära känna Paige bättre, och varför hon är som hon är, vilket jag tyckte om. Jag uppskattar när man får en stor bild av huvudpersonen, och när det känns som om man känner den personen och de andra karaktärerna. Det var också intressant att se hur olika karaktärer förändrades genom bokens gång, och hur de alla reagerade på stället de alla var inlåsta på. Vissa behandlades olika, och man kan koppla det till dagens samhälle då en stor andel människor lever i fattigdom, medan det samtidigt lever så många människor i överflöd. 

Boken passar dig som gillar fantasy, dystopier och action. Och även om jag inte vanligtvis brukar vara ett superfan av fantasy, tyckte jag att The Bone Season var väldigt bra -  och smått beroendeframkallande. 
En unik och bra bok! Den får 4/5 av mig. 

Många kramar Matilda

PS. Det finns en fortsättning som heter The Mime Order, som har kommit ut på engelska.

torsdag 15 maj 2014

Martin Bircks Ungdom av Hjalmar Söderberg

Hej fina läsare! Nu har jag läst ut Martin Bircks ungdom, som jag läste eftersom vi läser svensk litteraturhistoria i skolan. Här har ni min recension av den:

Titel: Martin Bircks ungdom

Författare: Hjalmar Söderberg (1869-1941)

Första utgåvan: År 1901, den jag läste trycktes år 2007.

Antal sidor: 141 s

Genre: Klassiker, Delvis självbiografi

Boken handlar om Martin Birck (inte så svårt att gissa) och hans uppväxt. Han växte upp i en rätt fattig familj i Stockholm, och vi följer hans första skoldagar och hans nervositet. Ur unga Martins ögon ser vi bl.a.  julaftnar, kyrkor och långa gudstjänster, ett gammalt Stockholm och elaka typer i "elementarskolan". Sedan spolas tiden fram tills Martin står med sin vita mössa och är smått förvirrad, och kastas ut i vuxenvärlden. Han får tampas med ekonomin, dödsfall och kärlekstrubbel. Men även fester, unga drömmar och ett vackert Stockholm. Martin tycker om att skriva dikter, träffa flickor och ta långa promenader. Han funderar mycket och tankarna vandrar ofta iväg till många olika ting.

Jag tycker att det vart en rätt mysig bok, då jag fick se ett äldre Sverige och se hur en persons uppväxt kunde se ut vid den tiden. Jag tyckte särskilt om då man läste ur barnets Martin perspektiv då allt skildrades lite naivt men vackert. Hans tankar berättar om vintern och sommar, om alla grannbarnen och deras hyss och barns härliga syn på världen. Något som är intressant är att den äldre Martin Birck är ateist, och början av 1900-talet var en tid då man började ifrågasätta religioner och sätta mer fokus på det vetenskapliga. Det var intressant att läsa hur detta höjde ögonbryn hos många människor genom boken, och hans mod att våga tro på något annorlunda och vara öppen med det. I boken blandas både lekfullhet och allvar, sorgligt och glatt. Martin hade vackra tankesätt , och här tänkte jag att ni skulle få läsa ett citat ur boken som jag tyckte var intressant:
"Elden på härden var på väg att dö ut. Han var den, som borde tända den nya flamman. Han kände, att det är detta de gamla, när livet eljest förlöper normalt, har rätt att begära av de unga: att få se kedjan fortsätta, ett nytt hem och barnbarn att gunga på knät. Det är så naturen har anordnat det, den strävar över allt efter att dölja döden med nytt, ungt liv, liksom vi själva döljer liken under blommor, förintelsen blir lättare att nalkas så"
Det var också kul att ta del av den svenska litteraturhistorien, då jag inte läst så många svenska klassiker förut. Det är en rekommendation!

Ha en härlig helg! Många kramar från Matilda :)

Psst: Visste du att Hjalmar Söderberg skrev nazismkritiska artiklar till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, som var en väldigt stor tidning på den tiden?

måndag 12 maj 2014

Recension av The Great Gatsby

The Great Gatsby - F. Scott Fitzgerald 
Utgiven 1925. 
Klassiker.

Handling: Boken är ganska kort och handlar om en sommar i New York på 20-talet. Berättaren är själv med i boken och han skriver som att han återberättar den här sommaren efter att den har hänt. Eftersom boken är så kort vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men det är en spännande kärlekshistoria som innehåller många olika sorters relationer och även mycket funderingar kring livet.

Mitt omdöme: Att läsa klassiker på engelska är inte alltid det lättaste, språket är ju direkt taget ut den tiden och det är många ord som man inte lär sig i skolan idag. Eftersom The Great Gatsby är skriven på 20-talet var den i alla fall lättare än Tom Sawyer (utspelar sig kanske år 1850), men jag hade lite svårt att hänga med ibland. Inte bara på grund av språket, men också för att det ibland stod väldigt mycket på en gång. Det kunde vara långa meningar och ett krångligt händelseförlopps som förklarades på ett sätt som jag tyckte var luddigt.

Förvånande nog så gillade jag The Great Gatsby. Efter att ha hört mycket positivt kring filmen så trodde jag inget annat än att boken skulle vara bra, dock var jag inte så säker att den skulle vara min typ av bok. Mest oroad var jag över språket, men eftersom den är på drygt 100 sidor tänkte jag att jag nog klarar det ändå. Och det hade jag rätt i! Som jag nämnde var det ibland svårt att häng med, men trots det tyckte jag om boken. Språket tyckte jag också jättemycket om, vilket jag själv är förvånad över. Men det låg något vackert och speciellt över den här boken som gjorde att det, för mig, blev svår att inte gilla den. The Great Gatsby är både spännande och intressant, med mycket som händer. Ofta så är skeptisk mot kortare böcker för att jag tycker att man missar delar, dock förvånade The Great Gatsby mig med att faktisk kännas lagom lång. Eftersom jag gillade den hade jag såklart inte haft något emot att läsa mer, men när The Great Gatsby var slut var historien komplett och författaren lyckas få in väldigt mycket information på få sidor.

Jag vill rekommendera denna boken till alla som: intresserar sig för klassiker, gillar 20-talet, tycker om att läsa om relationer eller vill ha en kortare bok att läsa.

Betyg: 4/5. 

/Josefin

                - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta är min första recension på väldigt länge, så jag tar gärna emot respons. Hur tycker ni att man bäst lägger upp en rececsion? Jag tycker det är skönt att skriva av mig efter att jag har läst en bok, men vet inte alltid hur jag ska göra det på bästa sätt. Så om ni har några tips eller tankar kring recensioner får ni gärna kommentera dem (eller länka till inlägg på andra bloggar som tar upp just det!).